Jag befinner mig i en främmande lägenhet, sätter mig på en liten pall i hörnet av vardagsrummet och lägger märke till något som glädjer mig: en upplaga av Franz Kafkas roman »Processen«, liggandes på bänken intill mig. Jag slår upp en sida och läser (fast jag redan läst romanen): »Åsynen av tavlan tycktes ha gett honom lust att arbeta, han kavlade upp skjortärmarna och tog några färgkritor i handen, och K. fick se, hur kritornas skälvande spets lade en rödaktig skugga från domarens huvud och lät den strålformigt tunnas ut mot kanten av tavlan.« Men någon har, med en lila penna, strukit under »Åsynen« och antecknat: »Vad symboliserar tavlan?« Jag blir lite irriterad. Man klottrar inte i böcker på det här viset, och särskilt inte i Kafkas verk! Men också, för att frågan i sig är... inte dum... men hörandes till en mycket utbredd uppfattning som jag tycker är dum. Vad »symboliserar« tavlan? Alla är så upptagna med att förstå, att hitta »symboler« i saker de inte förstår, men hela vitsen (för att hårddra det; såklart finns det ingen bestämd sådan) med Kafkas roman »Processen« är ju den att skildra ogripbarheten i världen och hela människans tillvaro... det vill säga, att saker inte går att förstå. Tavlan symboliserar inte någonting alls, om man inte vill vrida på det, och mena att den symboliserar just det obegripliga.